EUs vetenskapliga kommitte har tidigare slagit fast att säkerhetsmarginalerna som man använder sig av för att extrapolera siffror från djur till människa även täcker små barn. Nu har EU gjort en förnyad granskning av frågan mot bakgrund av diskussioner kring parabener och den danska miljömyndighetens tvivelaktiga agerande. Den nya fördjupade utredningen visar att det inte finns någon anledning till oro för barnen med parabenprodukter! De godkända nivåerna är säkra med mycket god marginal! Lär mer genom att ta del av utredningen! 

EUs vetenskapliga kommitté SCCS publicerade tidigare sin ståndpunkt om riskerna med att använda de längre parabenerna i hudvårdsprodukter. De korta metylparaben och etylparaben ifrågasätts inte utan kan fortsätta att användas i kosmetika och mat som tidigare.

De längre parabenerna, som propylparaben och butylparaben, anssåg den vetenskapliga kommitten också kan fortsätta användas men man vill begränsa halten till maximalt 0.19% i hudvårdsmedel. Då är säkerhetsmarginalen mer än 100 om man använder 17.9 g lotion över hela kroppen varje dag! 

Andra expertgrupper har också räknat på säkerhetsmarginalerna och kommit fram till betydligt högre siffror. Det innebär att om kommittén försiktighetsprincip blir gällande så kan inte ens den värsta hypokondriker oroa sig för parabener i Europas kosmetika! 

FDA har publicerat sin syn på hur solskyddsprodukter ska testas och märkas. Solkrämer med SPF 15 eller högre och som uppfyller de nya kriterierna för bredspektrumskydd (dvs även UVA-skydd) kan märkas med att de ger skydd mot solbränna samt också minskar risken för hudcancer och för tidigt åldrad hud!

Det är mer än vad man kan säga i Europa om exakt samma produkt. I Europa är det inte tillåtet att prata sjukdomar när det gäller kosmetika. 

Kemi och effekter 
Det finns flera sorters ftalater. Ordet ftalater är ett samlingsnamn för estrar av ftalsyra. Gemensamt för många ftalater är att de kan användas i plaster (ex PVC) för att öka deras flexibilitet och hållfasthet. Ftalater används därför i plastförpackningar för förvaring av mat, tandborstar, leksaker, skor, slangar inom industrin och sjukvården, ytbehandling av tabletter. Den karaktäristiska lukten i en ny bil kommer bland annat från ftalater. Ftalater kan också användas som ytbeläggning på vissa material för att bromsa slemtillväxt av mikroorganismer. Ftalater kan migrera från plasten. Genom att ftalater används i material som kommer i kontakt med sådant vi äter och dricker, så kan man också återfinna spårmängder av ftalater i kroppen. Inandning och hudkontakt kan också vara en källa till ftalatexponering.

Den kemiska strukturen på substansen avgör för effekten på människa. Höga doser av dibutylftalat (DBP), benzylbutylftalat (BBP) och dietylhexylftalat (DEHP) är reproduktionsstörande och är förbjudna i kosmetika. DEHP, DBP och BBP är också förbjudna i leksaker och barn­vårdsartiklar om halten överskrider 0,1 procent. Spåmängder kan dock återfinnas i andra konsumentprodukter om innehållet kommer i kontakt med material som innehåller dessa mjukmedel. DEHP, DBP, BBP och diisobutylftalat är ämnen som EU tagit upp på en lista över särskilt farliga ämnen (kandidatlistan) till kemikalieförord­ningen Reach.

I kosmetika kan dietylftalat (DEP) och dimetylftalat (DMP) användas. I CosIng beskrivs funktionen hos DEP som denatureringsmedel, filmbildare, hårkonditionerande, maskerande, mjukgörare och lösningsmedel. Men det finns inga tecken på att dietylftalat (DEP) eller DMP - är skadliga. 

Välgjorda studier och omfattande genomgångar av EU och FDA visar att dietylftalat kan användas utan några hälsorisker även vid långvarig användning!

Höga doser ger dock en brännande känsla i läpparna, tungan och munnen och kan ge kräkningar och diarré. Även CNS effekter med koma kan inträffa. Dessa egenskaper gör att DEP används som denatureringsmedel. I människa bryts DEP ner till ftalsyra, etanol och MEP. 

Ftalater bedöms inte utgöra några miljörisker eftersom de inte är bioackumulerande och lätt bryts ner i såväl människa som miljö.

När deklareras dietylftalat (DEP) i kosmetika?
När DEP används som hjälpämne i kosmetika deklareras det på innehållsförteckningen. Om DEP ingår i en parfym ska det däremot inte deklareras . Inte heller torde DEP behöva deklareras när det används som denatureringsmedel i alkohol. Kemiska analyser av produkter kan således identifiera fler produkter med DEP än vad som anges i innehållsförteckningen.

7 maj 2011

Ibland är storleken viktig! Ju mindre en partikel väger, desto större yta får partikeln i relation till vikten. Det gör att egenskaperna påverkas. Om man exempelvis mal en tesked peppar och strör över maten så blir det starkare smak än om man använder de stora pepparkornen i maten.

En stor yta förstärker alltså smaken på kryddor. En stor yta påverkar omgivningen lättare. Exempelvis har ytor täckta med nanopartiklar av silver en starkare effekt på mikroorganismer än vanligt silver Även titandioxid får olika egenskaper beroende på storlek.

Mjuka liposomer eller hårda, svårlösliga mineraler?
Man brukar skilja på mjuka och hårda nanopartiklar. Till gruppen mjuka nanopartiklar hör exempelvis liposomer. Liposomer kan användas för att kapsla in substanser i ett fetthölje och har varit populära i prestigefyllda ansiktskrämer. Etosomer, niosomer,etc är andra typer av mjuka strukturer i nanostorlek. Dessa mjuka nanopartiklar går lätt sönder när de smörjs på huden. 

Till gruppen hårda nanopartiklar räknas svårlösliga substanser i nanostorlek. Titandioxid och zinkoxid är exempel på sådana partiklar. Inom EU definierasnanopartiklar som ”olösliga, icke nedbrytbara, avsiktligt tillverkade partiklar”.

Som namnet antyder anges storleken på nanopartiklar inanometer, dvs mellan 1 och 100 nm. Storleken på en vattenmolekyl är ca 0.1nm.

Rörlighet och löslighet styr penetrationen..
För att ett ämne ska ta sig genom huden krävs att ämnet kan röra sig. När man ska städa hemma, så ser man att små partiklar, som damm, rör sig med större lätthet än vad man själv gör! Sen måste ämnet också trivas i materialet som det ska röra sig i, annars söker sig partiklarna till varandra och klumpar ihop sig.

Hudens främsta funktion är att vara en barriär mot omgivningen. Den släpper ut obetydliga mängder vatten, trots att merparten av kroppen är vatten! Större molekyler, enzymer, nanostrukturer etc kan inte alls tränga igenom huden och lämna kroppen! Huden är så gott som helt ogenomtränglig för nanopartiklar, oavsett om partiklarna kommer inifrån eller utifrån! Alla som jobbat med hudläkemdel vet att även enskilda molekyler kan ha svårt att ta sig igenom huden! Att koppla ihop flera molekyler till nanopartiklar försämrar därför möjligheten till upptag rejält. Nanopartiklar rör sig också långsamt, så gott som inte alls i fettet på huden. 

Att det är svårt att ta sig genom huden förstår man också när man jämför storleken på nanoparatikeln och penetrationsvägen genom huden; Nanopartiklarna är större än den väg som molekylerna tar genom huden. Om man gnuggar så kanske man kan få in ytterst små mängder överst i hudens öppningar, som talgkörtlarna. Men sen kommer talgen och knuffar ut partiklarna igen…  

När man gjort studier på exempelvis titandioxid i nanoform, så ser man förstås inget upptag genom huden. Man ser enbart partiklar i den yttersta delen av hudens döda cell lager - stratum corneum. Dessutom visar forskning att när man injicerar titandioxid i nanoform så omhändertas den på ett naturligt sätt. Pulver och inandning kan däremot vara en annan sak

Sålunda är skillnaden i storlek mellan stora partiklar och nanopartiklar tämligen betydelselös när det gäller hudpenetration. Huden stänger ute både vanliga partiklar och sådana som har nanostorlek.   

LÄS MER:

Vad säger EUs vetenskapliga kommitte om säkerheten på titanium dioxide?

Vad säger EUs vetenskapliga kommitte om säkerheten på nanopartiklar?

Vad har Marie Lodén och hennes kolleger sett när det gäller kvalitetsskillnader på titandioxid?

Ny forskning i Danmark och Göteborg om allergier och ethosomer?

Marie Lodén, 15 feb 2011