En intressant epidemiologisk studie visar samband mellan ftalater i urinen hos gravida mödrar och personligheten hos deras barn. Risk för onödig oro och missuppfattningar är stor. Vad har forskarna sett?

Artikeln ger idéer till nya studier. Författarna har funnit nedbrytningsprodukter från ftalater i urinen hos gravida mödrar i Harlem, NY. Fynden är inte oväntade, eftersom vi hela tiden utsätts för olika typer av ftalater från mat, dricksvatten, skor, suddgummin, etc. Det finns dock ingenting i artikeln som antyder att den ftalat som ibland ingår i kosmetika (dietylftalat) skulle kunna ligga bakom de personlighetsstörningar som forskarna sett. Däremot fann forskarna höga halter nedrytningsprodukter från andra typer av ftalater hos mammorna till de stökiga barnen. Om man kan fastslå att störningarna verkligen kommer från ftalater så talar andra vetenskapliga studier för att det är de större ftalaterna som ligger bakom. Boven i dramat kanske är den ftalat som är förbjuden i kosmetika i Europa? 

Det är bra med studier av detta slag, men det krävs mer forskning för att säkerställa hur sambanden ser ut. Kanske är det också så att mammorna med höga ftalathalter har en annan social situation än mammor med låga ftalathalter? Den sociala situationen kanske leder till stökigare barn? 

När får vi innehållsdeklaration på andra konsumentprodukter som vi har nära kontakt med, som exempelvis suddgummin, plastförpackningar, skor, kläder, möbler...